Alla barn har behov av att arbeta med estetisk verksamhet – precis som alla barn behöver röra på sig. Musik- och kulturskolorna är landets i särklass största verksamhet för att tillfredställa detta behov. Om vi undantar den obligatoriska skolan naturligtvis.

Varje vecka kommer 200 000 barn och ungdomar till musik- och kulturskolorna. Vilka är dessa barn? Det vet vi dessvärre ganska lite om. För några år sedan frågade sig ledarna för musik- och kulturskolorna själva om de hade många elever med funktionsnedsättningar i verksamheten. Nej, troligen inte, blev svaret. Vad beror det på det? Främst på grund av bristande kunskap om denna grupp ungdomar, svarade cheferna. Det blev en signal till att starta projektet PASCAL- inTRYCK påTRYCK utTRYCK avTRYCK 2007. Nu är projektet slut och det finns minst tre gånger så många elever med en funktionsnedsättning i musik- och kulturskolorna 2011. Kunskapen har ökat. Men frågan har också blivit mer komplicerad.

Denna bok är ett slags efterord till projektet. Mest är den ett inlägg i den viktiga debatten om hur vi ser på människor med en etikett ”funktionsnedsatt”. Vad innebär det? Hur vill han/hon bli behandlad?

Boken har tre delar; en del om slutsatser från projektet, en tipskatalog på ett par sidor och den största delen är den tredje där vi låtit kända och okända personer med stor kunskap om detta område, föreläsare inom projektet, skriva var sitt bidrag. Bland författarna finns Pelle ”Mr Tourette” Sandstrak, David Lega, Elisabet Reslegård och Ingrid Sindahl- Norelius. Alla är de personer som betytt mycket för oss. Hoppas de gör det för dig också.

Stewe Gårdare
Lärarutbildare på Stockholms Universitet

Håkan Sandh
Projektledare Sveriges Musik- och kulturskoleråd

Så här recenseras boken av två lärare på kulturskolan i Växjö:

Boken Funktionsnedsättning, funktionsuppsättning- boken om hur vi får en kulturskola för alla! Denna skrift sammanfattar Pascalprojektet på ett mycket bra sätt. Det visar på bra åtgärder om visioner för framtidens verksamhet. Några exempel som vi tycker är speciellt viktiga är:
• att elever börjar på Kulturskolan och inte bara hos en lärare.
• att speciallärarutbildningen med estetisk inriktning måste starta på universitet.
• att man borde följa upp personerna med funktionsnedsättningar i yrkesförberedande studier även på universitets nivå.
• Att vi som har en inriktad utbildning inte är experter och måste jobba med personer med funktionsnedsättningar utan att vi kan hjälpa till och stötta andra som jobbar med dem när de slussas vidare.
Boken poängterar på ett bra sätt att pedagoger inte ska vara rädda för att arbeta med elever med funktionsnedsättningar. De eleverna har inte särskilda behov utan samma behov som många andra barn, de vill också få uppmärksamhet och bli sedda. Det är viktigt att alla elever på kulturskolor behandlas på samma sätt och har samma värde i allas ögon. ”Det går inte att säga att alla har lika värde och sedan acceptera att bara vissa barn har tillgång till det offentliga rummet”(sid. 19)
När vi läser den så känner vi igen det mesta som står här och känner att vi har detta synsätt och tankesätt. Upplägget är bra och enkelt att förstå med lagom delar av allt. Boken är mycket informativ och kan säkert ge andra lärare stöd och hjälp. De väcker många tankar och ger en bra bild av hur kulturskolors verksamhet med barn med funktionsnedsättningar bör se ut.
Alla som jobbar med elever både på kulturskolor och grundskolor bör läsa denna bok för att få en inblick och bättre förståelse för arbetet med dessa elever.
Vi som läst är Maria Eriksson och Anna-Karin Karlsson från Växjö Kulturskola