Vad innebär det att "ta plats" inom populärmusik? När det talas och skrivs om hur svenska tjejer ger sig in på traditionellt mansdominerade domäner, till exempel inom pop och rock, sägs ofta att de måste "ta plats". I en ny doktorsavhandling i musikpedagogik pekar Cecilia Björck på risker med ett alltför ensidigt och oreflekterat hyllande av att "ta plats" i bemärkelsen synas och höras, skriver Göteborgs universitet i ett pressmeddelande.
Fredagen 25 februari försvarade Cecilia Björck sin avhandling, Claiming space: Discourses on gender, popular music, and social change (Att ta plats: diskurser om genus, populärmusik och social förändring) på Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet.

I studien har Cecilia Björck spelat in rundabordssamtal med personal och deltagare från fyra svenska musikprojekt. Alla fyra projekten har haft syftet att få fler tjejer att syssla med pop och rock: ett projekt inom en ungdomsorganisation, en folkhögskolekurs, ett lokalt musikernätverk samt ett rock/popläger för unga tjejer. Sammantaget fanns deltagare från tolv år upp till vuxen ålder med i och studien inbegrep en rad olika aktiviteter såsom kurser och workshops med fokus på att lära sig spela instrument, spela i band, framträda på scen, hantera musikteknik och bygga upp kontaktnätverk.

I avhandlingen analyserar Cecilia Björck hur begreppet "att ta plats" används i samtalen. Även användandet av ord som position, utrymme och område undersöks, det vill säga begrepp som har med rum och rumslighet (på eng. "space") att göra. Resultaten diskuteras under fyra olika teman: att ta plats med ljud, att ta plats med kroppen, att ta plats i ett territorium, och slutligen att ta plats i ett "eget rum".

Krävs mer än utrymme för att lära sig spela

För det första betonas att tjejer som individer måste våga, ha bra självförtroende. Det lägger ett tungt ansvar på individens axlar samtidigt som det kan göra genusstyrande strukturer och normer osynliga. Därmed hamnar också tjejer som ska förkroppsliga "att ta plats" lätt i nya positioner som objekt när de framställs som symboler för gränsöverskridande och jämställdhet. Det finns risk att faktorer som avskildhet, koncentration och fokus glöms bort som viktiga förutsättningar för att erövra ny kunskap, menar hon i sin avhandling.

Studien kan användas som diskussionsmaterial för undervisning i populärmusik, till exempel vad gäller frågor om ljud, framträdande och kroppslighet, om hur undervisningen arrangeras i rummet, och om hur vi tänker och pratar om musik och genus. Avhandlingen har också relevans för diskussioner om genus och social förändring i ett bredare samhällsperspektiv.

Fakta/Cecilia Björck

– är utbildad musiklärare och har tidigare undervisat i kulturskola, grundskola och på gymnasium
– arbetar på Högskolan för scen och musik och har sedan 1997 arbetat med undervisning om genus och mångkultur, handledning av examensarbeten samt kulturbistånd till Sydafrika
– har också arbetat för AMS med utveckling av introduktionskurser i teknik för kvinnor