Det kan synas som en petitess i sammanhanget hur vi ställer frågor, men jag är rädd att gamla begrepp, i detta fall det som förr kallades lärares ”ensembletimmar”, omedvetet låser vårt tänkande. I min värld innebar det förr att när någon lärare fick extra timmar för ensemble, så fick någon annan lärare inte det. Alla skulle alltså inte ha ensemble? Underförstått finns en uppfattning att vi kan ha musikkurser utan samspel med andra. Musik utövas normalt enskilt, några få spelar ensemble? Är det så vi menar? Jag tror att det är väldigt få som använder begreppet som har den åsikten, men så talar begreppet i sig i alla fall till mig. Därför tycker jag att ”ensembletid” skall bort. Det icke önskvärda är inte begreppet utan tänkandet.

Låt mig ta ett exempel. På de skolor jag varit chef har vi kunnat erbjuda i genomsnitt 18 respektive 20 minuters undervisning per elev under en stor del av året. Jag har ansett att den tiden skulle vara en resurs som inkluderar ensemble. Vi tänker oss att vi har fyra pianoelever, fyra celloelever, fyra tvärflöjtselever och fyra fiolelever. Fyra lärare samarbetar. Eleverna får 40 minuters grupplektion, fyra elever på samma instrument. Direkt efter denna lektion, eller en annan dag, får eleverna spela i en kvartett med de andra instrumenten. Även denna gång 40 minuter. Alla får en grupplektion och en ensemblelektion. Tid på kulturskolan blir 80 minuter per vecka. Resurs 20 minuter per elev. Och framförallt, ensemble ingår!

Förhållningssättet ovan kan varieras i det oändliga. Det kan vara andra instrument. Själv har jag erfarenhet från detta tankesätt från bas, gitarr, slagverk, keyboard. Där fungerar det. Det kan kanske istället vara 8 elever och två lärare i grupperna. Det kan vara färre instrument, små eller stora ensembler. Ensembler som träffas varje vecka eller bara en sommarvecka. Bara fantasin sätter gränser. Och logistiken. Fastnar vi i 20 - minutersmoduler blir det aldrig något samspel. Fastnar vi i att varje musiklärare gör sitt eget schema blir det inget samspel. Fastnar vi i ett tänkande att rektor skall tilldela vissa lärare extra resurser för att de skall starta en ensemble blir det inget samspel. Då finns det ofta inte så mycket tid att fördela så att alla elever skall få ensemble. Och fanns det, så skulle ju ingen extra tid behövas utan ingå i alla musiklärares arbetstid. Att skapa utrymme för ensemble måste vara ett pedagogiskt uppdrag alla musiklärare får. Och det skall utföras i samverkan med kollegor.

Varje kurs – ordet ”ämneskurs” är väl också helt onödigt? – borde innehålla ensemble. Av musikresurserna kan vi sedan ta fram statistik hur mycket som läggs på samspel med andra elever, eller hur mycket som används till konserter. Om vi tycker det är viktigt. Vi kan också ta fram hur mycket av teaterkurserna som går till rekvisita och manusförfattande, hur mycket av bildlärarens tid som går till förberedelse av material. Om vi tycker det är viktigt Men ensemble borde aldrig vara något extra. Ensembletid borde alla elever och lärare ha. Det borde vi aldrig behöva fråga efter.

Håkan Sandh