Ledare i KulturSMoCKan nr 4 2010: En valfråga!
Tidningsrubrikerna blev stora och svarta – förare bötfälld då han bröt mot hastighetsbestämmelsen för att bereda plats åt ambulansen. En nitisk trafikpolis följde regelboken. Dilemmat är uppenbart – följa regelsystemet vars syfte är att skydda och främja samhällsmedborgarna eller bryta mot regelboken och därigenom kanske rädda livet på den stackare som var föremålet för utryckningen!
I vissa fall är det omöjligt att i förväg avgöra vad som är rätt eller fel – slaviskt följa lagen eller bryta mot den för att därigenom nå det resultat som var ambitionen med lagen!
I andra fall är det mer uppenbart när regler och lagar motverkar sitt eget syfte. I Skolinspektionens protokoll från Hällefors kommuns skolor daterat 2010-05-19 står bl.a att läsa följande:
Översatt till klartext menar alltså Skolinspektionen att Hällefors barn och ungdomar berövas utbildningsmöjligheter genom att delta i Kulturskolans verksamhet. Den nitiske trafikpolisen har fått ett nytt ansikte – denna gång i form av Skolinspektionen!
Om Skolinspektionens nitiska och smala tolkning av skollagen och grundskoleförordningen – vars syfte är att vara till stöd för barn och ungas rätt till en god och jämlik utbildning – får genomslag ute i kommunerna, ja då är en musik- och kulturskolekatastrof ett faktum. Istället för att vara en garant för god undervisning blir lagarna det instrument som berövar barn och unga möjligheten att utveckla de estetiska språken.
Långt fler än hälften av musik- och kulturskolorna erbjuder sin frivilliga verksamhet till kommunens barn och ungdomar under deras ordinarie skoltid. Detta för att möjliggöra för barn och ungdomar i tex glesbygd att delta. I praktiken innebär detta oftast att det enskilda barnet går till sin musik- eller kulturskolelektion under 20-30 minuter per vecka.
Dvs någonstans mellan 15 och 20 klocktimmar per år! Under dessa 15 – 20 klocktimmar deltar barnen i en verksamhet som inte den ordinarie skolan kan erbjuda men som i allra högsta grad bidrar till att uppfylla skolans kunskapsuppdrag likväl som barnens och ungdomarnas personliga förmågor utvecklas. Något som följaktligen borde förstärkas och komma alla till del.
Vår nuvarande regering har lanserat en delvis ny kulturpolitik med reviderade nationella kulturpolitiska mål där barns rätt till kultur betonas. Skapande skola projekten som verkar för att skola och kulturliv skall förbrödras starkare än vad som tidigare skett är ett annat inslag i den nya kulturpolitiken. Med den bakgrunden framstår Skolinspektionens rapport än mer märklig och motsägelsefull. Å ena sidan stimulerar staten till ökad kulturverksamhet i skolan samtidigt som statens myndighet Skolinspektionen försvårar kulturutveckling i skolan.
Skolinspektionen har att välja mellan att vara den nitiska polisen eller att tolka och sätta lagar och förordningar in i de sammanhang och i de syften de är avsedda för. Valet torde vara lätt då både forskning och erfarenheter visar på vikten av att skolan i högre grad än idag tar in de estetiska uttrycksformerna i sin vardagliga verksamhet. Om Skolinspektionen inte anser sig kunna rymma musik- och kulturskoleverksamhet inom nuvarande lagar och regelverk så måste dessa självklart ändras per omgående!
Att kasta ut musik- och kulturskolan från den ordinarie skolan är inte att verka i skollagens eller grundskoleförordningens syften.
Hälleforsrapporten är ett ytterligare bevis för att den ordning vi har i Sverige där staten envist håller musik- och kulturskolorna på armlängdsavstånd får negativa effekter. I den bästa av världar samverkar stat och kommuner kring barn och ungas uppväxt och utbildning. Men det är förhoppningsvis en annan valfråga………..!





Kommentera