Våra konstområden utgör en viktig samhällelig livsnerv. Den samtida konsten bespeglar vår tillvaro och tillgängliggör nya perspektiv på många olika kunskapsfält. Konsten erbjuder oss en möjlighet att få syn på vad annars lätt hamnar i det fördolda. Konsten aktiverar oss, skärper våra sinnen och ställer krav på medverkan och ställningstaganden. Ibland ger den ro och rum för eftertanke, ibland ställer den krav på aktivitet utifrån provokation och konfrontation. Genom konst utvecklas både en individuell och en samhällelig självbild. En livsnerv i vår kultur!
Den nya Konstskolan ska verka för konst som en möjlig väg till meningsskapande handlingar. Verksamheterna ska ge tilltro till andra möjligheter än de som vardagen ofta konserverat i stereotypa kommersialiserade modeller och de ska ge mod att våga tro på att det vi drömmer om är möjligt, att våra frågor, tvivel och ifrågasättandet har en mening. Konstskolan ska vara en viktig mötesplats. Där finns det vuxna som vågar visa barnet vad man vet, vad man tror sig veta och vad man känner. Där finns lärare som vill nära hoppet och lyssna, lärare som är med och formar den verklighet som ger förutsättningar att vidga den inre friheten och som ser arbetet med konst som en politisk handling då den förutsätter och bejakar den fria tanken. Där finns lärare som är väl utbildade och kan relatera förhållandet mellan teori och praktik, som kan relatera samtida konstnärliga uttrycksformer och ta vara på de unga elevernas både drömmar och visioner.
Konstskolans verksamheter ska utveckla en förtröstan på det i vår kommunikativa förmåga som är och verkar bortom ordet för att vi ska kunna säga något specifikt om det vi intuitivt vet. Hela vår ”inre värld” möjliggörs av vår förmåga att tänka, fantisera och föreställa oss även det vi aldrig tidigare tänkt, sett eller erfarit. Överenskommet vetande är grunden för våra konventioner. Genom konsten bryter vi upp dem och banar väg för nya. Så tar vi oss alla vidare.
Konstskolan ska ge rum för de barn och unga som ska bidra till en utveckling av vad vi hittills trott oss veta, rum för de som ska fortsätta utveckla samhället och vår kultur mot nya framgångar, livskvaliteter och estetiska praktiker. Konstskolan ska utbilda barn och unga att handskas med sin kreativitet, tränas i kritiskt tänkande, att reflektera och artikulera sitt arbete. De ska ges tid att utveckla kunskap både i och om det konstområde de valt och ges möjlighet att utveckla de skickligheter som av nödvändighet måste grundläggas i unga år.
Olika konstformer representerar olika förhållningssätt, olika utbildningstraditioner och kulturer. Konstskolan har lämnat det ”instrumentella tänket” och låter konst ta plats som egna kunskapsfält och bidrar därmed till en aktiv konstsyn i samhället. Vi gratulerar Sverige!
Konstskolans nya manifest lyder:
”Bryt en vana och hindra konventionen. Förhindra likgiltigheten att få fäste. Tryck undan trögt motstånd och öppna för njutning fri från perversioner. Rör om och ställ till. Bygg nya riter kring det som ska försvaras så att det goda och kärleksfulla på nytt blir igenkännbart. Se konst som immateriell förlustelse eller materialiserad galenskap, som det igenkännbara vansinnets eget alfabet parat med lust och djup innerlighet. En dissekering av verkligheten ner till minsta beståndsdelarna och sedan sammanfogade till helt nya helheter doppade i kärlek. Mötet med konsten ska vara som att hitta hem eller komma bort till en märkvärdig utmanande plats där allt kan hända. Där vi vill bli kvar, vill vara med bland alla obegripligheter, närvarande, lyssnande, berättande… oavsett om vi är barn eller vuxna!”

Efva Lilja

Efva Lilja är konstnär, professor i koreografi och rektor vid Dans och Cirkushögskolan i Stockholm.

www.efvalilja.se