”Idag formar vi en modern framtidsinriktad kulturpolitik som sätter både kulturkonsumenter och kulturskapare i centrum”, citat från socialdemokraternas talesman i kulturfrågor, Leif Pagrodsky.

Vidare säger Leif P vid sitt anförande i samband med socialdemokraternas Jobbkonferens i månadsskiftet oktober november –” Vi vill satsa på att utveckla verksamheten med våra kulturskolor och sätter av 25 milj kronor per år – detta är alltså ingen engångsutgift – för att stimulera de kommuner som satsar på ett bra sätt. Men – hör upp nu gott folk – pengarna skall kunna sökas bara av de kommuner som har avgifter som ligger under genomsnittet. De kommuner som har höga avgifter får stå vid sidan av och titta på. Så sprider vi kulturens glädje till fler”.

Sveriges största politiska parti har äntligen tagit ställning, satt ner klackarna och förstått att musik- och kulturskolorna är en verksamhet som är unik i sitt slag. Det finns få och i de flesta kommuner inget annat sätt för barn och ungdomar, när de vill utvecklas genom musik, dans, teater och bild, än att delta i musik- och kulturskolornas verksamhet.

Musik- och kulturskolorna finns idag i alla kommuner utom i några få och har i de flesta fall högskoleutbildade lärare/pedagoger inom konstformerna Det är där det börjar för de kommande utövande professionella konstnärerna, för amatörutövare och för kulturkonsumenterna. Att på ett positivt och pedagogiskt sätt få introduceras i kulturens och konstens värld är naturligtvis en rättighet för våra barn och ungdomar och därmed också en skyldighet för det offentliga samhället att tillhandahålla!

Att nu det socialdemokratiska partiet så tydligt verkar vilja lyfta fram kulturpolitiken och dessutom musik- och kulturskolorna i den kommande valrörelsen är mycket efterlängtat och klokt.
Det var många år sedan kulturpolitiker och kulturutövare började pratade om att kulturen måste komma in från marginalen in mot centrum. Vad som menades med det kan enklast sammanfattas i vår fd kulturminister Marita Ulvskogs berömda bildspråk: ”Kulturen är inte grädde på moset utan jäst i degen”!
Det synsättet skapar förutsättningar för att bredda kulturens roll in till många samhälls- och politikområden. Skolan, omsorgen arbetsmarknadspolitik är tre exempel på där kulturen bör och kan spela en stor roll som instrumentellt verktyg för att uppnå de verksamhetsmål som finns.

När nu Leif Padgrotsky uttrycker socialdemokratins tankar kring vilken kulturpolitik man avser genomföra vid en eventuell valseger så är engagemanget för de ungas kulturutövande i landets musik- och kulturskolor ett stort genombrott. Det spelar nästan ingen roll om det är 5 miljoner eller 1 miljard kronor som ligger i potten – det är engagemanget som sådant som är det stora genombrottet!

Sverige utmärker sig i dagsläget negativt när det gäller statens engagemang för ungas rätt till kultur i musik- och kulturskolorna. I samtliga övriga nordiska länder och i flertalet av de övriga europeiska länderna finns olika former av statliga insatser. Med socialdemokratins ansatser väcks förhoppningen att även vi som representerar Sverige i internationella musik- och kulturskolesammanhang skall kunna säga att vi har ett stort och uttalat stöd ifrån staten och regeringen i vårt land – ingen detaljstyrning och inga pekpinnar – bara ett tydligt uttalat stöd som ger vägvisning och mod till lokala politiker att fortsätta satsa på utveckling av musik- och kulturskolorna! Då är vi på rätt väg – då skapar vi goda förutsättningar för att möta alla barns rätt till kultur!

Nu ser jag fram emot alliansens svar på det socialdemokratiska initiativet kring musik- och kulturskolorna! ”Barn – och ungas rätt till kultur” är en av alliansens huvudteser i den nyss lagda kulturpropositionen – ett mål som endast kan förverkligas genom konkret handling!

Per Sjöberg ordf