Långt ifrån, mycket långt ifrån

LÅNGT IFRÅN, MYCKET LÅNGT IFRÅN!
Det är med häpnad och rädsla jag läser Timbros rapport ”Långt ifrån lagom”, kommunala satsningar i kristider.

Så skriver SMoKs ordförande Per Sjöberg i sin ledare i tidningen KulturSmockan som kommer ut med sitt fjärde nummer för året nästa vecka.

Per Sjöberg fortsätter:
Det som får mig att darra i både kropp och själ är inte författarnas ambition att hitta lösningar för en oerhört ekonomiskt trängd kommunal sektor. Nej - det är deras ideologi och värderingar, vilka tydligt lyser igenom, som skrämmer mig. Att hitta lösningar för ett tillfälligt problem, som finanskrisen utgör, är en sak. Men ideologier och värderingar är långsiktiga klangbottnar, något som ligger med i bakgrunden och färgar våra åsikter, våra beslut och handlingar.

I rapporten skriver författarna om: … ”kommuner som i dessa kristider har råd att plöja ned ordentliga belopp i kultur- och fritidssektorn”, …. ” så länge det ekonomiska läget är stabilt är det ett mindre problem att kultur- och fritidssektorn duschas med kommunala pengar”, ……..” ett omfattande bidragssystem etablerar band mellan politiken och de civila som i sin tur skapar ett beroendeförhållande”, …..”festivaler, operor och teatrar kan blomstra utanför det offentliga bidragssystemet, tex Regina i Stockholm” etc etc.

Har vi alltså inte kommit längre än så i vår syn på välfärd och kommunal kärnverksamhet?

Att ”plöja ner pengar i kultur- och fritidssektorn” eller att ”duscha kultur- och fritidssektorn med kommunala pengar” är begrepp som så tydligt avslöjar en ideologi och värdering som för mina tankar tillbaks till den tid då Sverige var ett fattigt land. Då människorna fick kämpa för att klara vardagens försörjning, fick kämpa för att ha ett hyggligt tak över huvudet, slogs mot tbc och vägglöss.
Självklart skulle statarna som Ivar Lo- Johansson skildrar i sitt författarskap ha svårt att förstå en satsning på kultur och fritid när den stora utmaningen var att överleva dagen. De grundläggande mänskliga behoven som mat och sömn måste vara tillfredställda innan vi kan ta fler steg i den livstrappa som på övre trappsteget härbärgerar kreativa, ansvarstagande och lyckliga människor.

Systemet med statare är sedan länge försvunnet men Timbros värderingar förefaller vara djupt förankrade i den tid då välfärd och kommunal kärnverksamhet var lika med att få tak över huvudet och mat för dagen.

Många människor har på kort tid drabbats av arbetslöshet vilket ställer enormt stora krav på de drabbade likväl som på samhället. Jag förstår att det är en problematik som kräver att pengar måste föras till den sociala sektorn.

Det jag inte förstår är Timbros totala avsaknad av helhetssyn och avsaknad av den för mig självklara visionen att med gemensamma satsningar bygga ett samhälle som ger alla medborgare möjligheter att utvecklas till kreativa, ansvarstagande och lyckliga människor.

Timbro raljerar, enligt min uppfattning, med kultur- och fritidssektorn. Därmed raljerar dom med den del av vår gemensamma sektor som kan göra skillnad. Skillnad för individen och samhället. Med Timbros ideologi är vi långt ifrån, mycket långt ifrån framtiden!

Per Sjöberg ordf SMoK